Oskar

15 okt 2005 - 28 april 2009

(Ny, kortare version)

Oskar såldes på en gata i Stockholm efter annons på Blocket till en vanlig svensk familj. Annonsen visade en bild på tre söta valpar...

Oskar var rädd som valp. Lite senare blev han allt mer aggressiv, särskilt resursaggressiv. Det fanns fler problem med Oskar, men det var det största. Han kunde bita plötsligt och hårt om man var nära honom när han vilade eller om man gick nära hans tuggben etc.  Och man fick ingen större varning innan. Han bet sin familj allt oftare och de blev alltmer vaksamma, tills situationen blev ohållbar.  Familjen kontaktade mig och träning påbörjades, men det hade gått för långt. En annan hundpsykolog rådde till avlivning. Men jag kände för Oskar, jag såg att han hade vett nog att inte ge sig på min gamla erfarna och dominanta isländska fårhund Teista och jag ville se vad jag kunde göra. Så jag övertalade familjen att låta mig få honom i stället.

Oskar gjorde goda framsteg hos mig, men hans förmåga att kunna bita snabbt  och hårt, den försvann tyvärr aldrig. Jag provade många metoder. Och jag rådfrågade flera olika experter på hundbeteende allteftersom, men jag tyckte inte att jag fick några bra svar.  Men jag märkte att tänk från Cesar Millan fungerade väldigt bra på Oskar.

En dag, när jag hade haft honom i cirka tre år, bet han en flicka rejält i handen, fast han kände och älskade flickan. Jag valde att avliva honom samma kväll. Oskar hade blivit en börda. Det kändes som att han hade en ångest/stress som inte skulle försvinna. Antingen medfödd elller uppkommen när han var mycket liten. Han kunde helt enkelt inte slappna av och då känna sig trygg. Och jag ville inte välja livslång medicinering. Som avslutning kämpade Oskar länge emot sprutorna för sövning och avlivning, en smärre mardröm som jag bär med mig.

Men Oskar fick i alla fall 2,5 år till, bra år. 

Vila i frid, kära Oskar. Du är mycket sörjd och saknad. Ibland älskar man de jobbigaste hundarna mest? Men det blev bäst så här. Jag hoppas att din själ går vidare!

Du som läser detta, tänk på att köpa hunden i hundens hemmiljö, inget annat, och hälsa på tiken och syskonen minst en gång före köpdagen. Och kolla alla uppgifter före köp och begär skriftliga garantier liknande dem som SKK-uppfödare lämnar. Renrasig eller blandras spelar ju ingen roll. Alla hundar är värda att födas av mentalt och fysiskt sunda föräldrar.

Och DU är värd att köpa en hund som blir dig till glädje, inte till sorg och bekymmer.