Valptips

Många goda råd...

När man har köpt valp så har alla man frågar en åsikt om hur den ska uppfostras, men råden man får kan vara väldigt skiftande och har ofta gått ut på att vara hård mot valpen på olika sätt. Som nybliven hundägare är det väldigt svårt att veta vad man ska tro på. Man vill ju lägga grunden till en hund som är både trygg, harmonisk och lydig - men hur?

Såväl erfarna instruktörer som hundböckerna kan ge delvis olika råd. Det finns nämligen olika "skolor" inom hundträning, även om positiv träning får allt fler anhängare. Allmänt så bör du förstås lyssna mer på utbildade instruktörer (eller de med ännu högre utbildning) än på "grannen". Lyssna alltid kritiskt på de råd du får. Ännu finns det folk som säger sådant som "när valpen gjort ifrån sig inomhus, doppa nosen i det". Förhoppningsvis är hundägare i dag så upplysta att de sovrar bland alla råd och följer både sitt hjärta och sitt sunda förnuft.

Men lyssna lite extra på dem som har eller har haft samma ras som din valp. Raserna skiljer sig ju faktiskt åt i beteende, även om hundar förstås först och främst är individer. I bokhandeln kan du hitta bra böcker och på valpkurs får du personlig hjälp, vilket förstås är det bästa.

Texten nedan är tänkt att hjälpa dig medan du väntar på att er valpkurs ska börja.

Ensamträning

Börja ensamträningen nästan genast du får hem valpen. Lär valpen ett ord eller en mening som har innebörden "Ta det lugnt, vänta, är strax tillbaka". Visa gärna handflatan mot valpen i en stoppsignal samtidigt som du säger ditt ord eller din fras. Sedan får valpen inte följa med dig när du går. Men de första veckorna går du för det mesta, efter denna ritual, aldrig ut, utan bara några meter bort för att hämta något, eller in i nästa rum/köket för att hämta något. Valpens ensamträning handlar alltså om sekunder och tränas först inomhus. Den lär sig att inte följa efter dig överallt och att du snart kommer tillbaka. Träna detta flera gånger per dag i naturliga sammanhang. Ge också valpen genast en egen sovplats intill din egen säng och beröm den om den själv lägger sig där och vilar även under dagen. Låt inga barn kela med valpen eller störa den när den ligger i sin korg eller bädd.

Socialisera din valp till folk och andra hundar

Socialiseringsperioden kallas en period i valpens liv som varar mellan 3 och 12, kanske 16, veckor. Det är nu som valpen lär sig kommunikation och sociala regler hos de arter som den regelbundet får en chans att träffa - i första hand förstås människor och hundar, men finns andra husdjur i familjen, t ex katt, så lär sig valpen om dem också.

När du får hem din valp har du 4, max 8, veckor kvar på dig. Sedan går det betydligt långsammare att ta igen det valpen inte har fått före 16 veckors ålder. Ta vara på slutet av denna period inte bara genom att knyta starka band mellan dig och din valp, utan också genom att låta din valp träffa flera olika lugna, fullvuxna, språksäkra hundar. Dessa hundar ska vara stabila och tålmodiga med valpar, men tålamodet ska inte vara oändligt när valpen har blivit lite större (över 4-5 månader). Låt också din valp få leka med några andra valpar, t ex på valpkursen. På så sätt ersätter man valpens behov av syskon och föräldrar och avbryter inte den nödvändiga träning i hundspråk som påbörjades av valpens mor. Självklart är valpen inte fullärd i "hundiska" när du får hem den, lika lite som ett barn kan "vett och etikett". Valpen har det egentligen ännu tuffare, eftersom vi har skapat raser med väldigt olika storlekar och temperament. Då har en vargvalp det lättare!

Självklart ska valpen också socialiseras till andra människor, utöver din familj, både män, kvinnor och barn. Låt nyfikna klappa, under sträng uppsikt. Men om valpen visar osäkerhet, meddela såväl kelsugna människor som ägare till nyfikna hundar att valpen inte får tvingas till kontakt, utan får bestämma själv när den vill ta kontakt. Säkrast är att bara låta folk sitta på huk med godis i handen och vänta in att valpen kommer själv.

Miljöträna lite också

Överdriv inte, men ta ändå med valpen några gånger till det som den kan tänkas stöta på som vuxen. T ex låt den åka bil, buss eller tåg en kort sträcka. Ta med en stor bag att ha valpen i under färden, så den känner sig lite skyddad.

Låt den också träffa barn, män, katt, kanin, häst...

Valpsäkra huset

Ställ undan alla dyrbara saker där valpen inte kommer åt dem.

Om den ändå hittar något som den inte ska ha, så beröm den ändå, locka den att komma till dig och visa upp "trofén". Visa då fram gott godis mot nosen, då släpper den. Ge godiset och ge den sedan en tillåten leksak, som ni leker lite med. Gör valpen intresserad av sina tillåtna leksaker och tuggsaker.

Rumsrenhet

Ta ut valpen så ofta som möjligt för att hjälpa den bli rumsren och gör ingen affär av de olyckor som blir. Uppmärksamma inte olyckor inne, men beröm när valpen vågar göra ifrån sig ute. Ju mer man passar valpen, desto fortare går det. Små raser kan ibland ta längre tid på sig.

Valpbitandet

Valpbitande är ett fenomen som kan vara nog så plågsamt, men det växer bort inom några månader om man inte skapar en kamp mellan sig och valpen. Bitandet är en social grej, ett sätt för valpen att skapa kontakt. Tyvärr vet den inte från början att det gör ont att bitas hårt. Skrik AJ!! med gäll röst, så pass gällt att valpen hajar till, i det ögonblick valpen biter dig extra hårt. Låt gärna handen eller fingret vara kvar i valpens mun när du skriker. På så sätt härmar du valpens kullsyskon när de gnällde till och så kan man träna in en gräns för hur hårt valpen får bita. Längre fram, om några månader, ska den naturligtvis inte få bita alls i dina händer. Att säga "nej", ett ord valpen ännu inte förstår, hjälper inte, utan kan tvärtom göra valpen mer stressad. Möjligen kan ett perfekt härmat litet morrande hjälpa, som en harkling.

Om valpen inte lyssnar på "aj" (eller "hrrm"), fast du har sagt det tre-fyra gånger, byt då genast metod, åtminstonen för detta tillfälle. Sätt i stället valpen bakom en kompostgrind en kort stund som "time-out". Ett par minuter räcker. Eller gå själv iväg till ett annat rum och stäng dörren efter er. Det alternativet är bättre på så sätt att valpen då inte får den uppmärksamhet (belöning för bitandet) som det ger när man lyfter upp den för att sätta den "bakom galler". Gör man detta konsekvent (går ut själv eller sätter undan valpen) förstår valpen så småningom orsak och verkan ("biter jag för hårt får jag inte vara med") och blir mer försiktig. Detta kan du göra också när valpen har ett "monsterryck" och anfaller tår eller byxben så fort du rör dig.

Om valpen bara är "lite" uppvarvad, så kan du förstås se om den tröttnar om du sätter undan dina händer och är alldeles stilla tills valpen lugnar sig lite grann. Nonchalera den helt - om du klarar av det. Beröm genast om valpen lugnar sig, men undvik att klappa som belöning - då kan bitandet sätta igång igen.

Har du tillgång till vuxna stabila hundar så kan de också hjälpa till lite i att få ordning på din valp. Låt dem träffas fritt ute på en gräsmatta till exempel.

En del rekommenderar att man tar valpen i nackskinnet när den bits. Det kan synas hjälpa, om man kommer åt valpens "bli buren-reflex". Instinktivt blir valpen passiv när den tror att mamma bär den! Men lär sig valpen av denna metod att bitas mindre? Jag tvivlar. OBS! Man får absolut inte skaka valpen i nackskinnet. Så gör hundar med bytesdjur de vill knäcka nacken på...

Man kan också ge valpen någon tuggsak att bita på i stället.

Krama din valp

Håll om din valp en liten stund då och då när du sitter i TV-soffan, eller håll den i knät på golvet. (Om du står upp och håller valpen i famnen kan den höga höjden skrämma den) Om den börjar krångla, nafsa och vill ner, håll vänligt men bestämt kvar den tills den lugnar sig för några ögonblick. Pröva att säga "AJ!" eller "hrrm" (härma hundspråk) - eller säg ingenting alls. Inga "människoord" som "fy" eller "nej". När valpen är passiv i din famn, beröm och sätt ner den igen. Kramövningen kan sägas vara en mild dominanshandling som tränar valpen att kunna vara passiv helt korta stunder, vilket är mycket användbart i olika vårdsammanhang.

Vem följer efter vem?

Träna vid varje promenad att ibland gå ifrån valpen, åt rakt motsatt håll mot vart valpen är på väg. Du kan gå åt motsatt håll varje gång valpen vill sticka i förväg och glömmer bort dig. Om du vill lära valpen att hålla kontakt utan att ständigt behöva kalla på den, då säger du inget när du "rymmer". Men beröm och uppmuntra när valpen ser att du försvann och skyndar efter! Pröva gärna i skogen. Där tar det inte många meter innan valpen inte längre ser dig och därför blir osäker. På ett öppet fält måste du kanske gå iväg längre från valpen för att den ska bli lite orolig. Där ser den ju var du är! Göm dig t ex bakom en stor sten, ett träd, en husknut eller parkerad bil. Särskilt viktigt om du har en självständig ras/individ. (Självklart ser du till att inget farligt finns i närheten vid de här "rymmar-övningarna".)

Ansträng/stressa inte din valp!

Visserligen ska valpen ut och "möta världen", alltså miljötränas och socialiseras, men rasta den bara korta sträckor. Valpen ska inte "motioneras". Låt de korta promenaderna gå helt i valpens takt. Vill du gå fortare, bär valpen. Dessutom ska barn inte kasta boll och pinnar till valpen annat än enstaka gånger, och inte leka kamplek med valpen. Valpen ska inte leka varje dag, särskilt inte med busiga kompisar. Valpar ska ta det lugnt! Annars kan man bädda för en stressad, nafsig unghund.