Filosofi

Min filosofi

 

Redigerad i februari 2012

 

Här försöker jag beskriva min träningsfilosofi och mina metoder. Alla hundägare skulle fråga efter detta hos den hundtränare de kontaktar.

Jag vill erbjuda positiv, kunnig, modern, hundvänlig träning som är lätt att tillämpa för hundägare,som kan anpassas till alla raser och individer och som ger rimligt snabba och även varaktiga resultat i form av glada, uppmärksamma och lydiga hundar som i de flesta fall också kan vara lösa. Hundägaren måste dock både förstå övningarna, kunna utföra dem rätt och träna dem upprepade gånger i olika miljöer för att målet allmänlydig hund ska nås. Hund och hundägare behöver också ha en god relation, där både förtroende, glädje och respekt finns med.

 

Jag har studerat alla slags filosofier inom hundträning.

Jag försöker i min allmänlydnadsträning hitta en bra balans mellan gamla och nya tankar och metoder, en gyllene medelväg, där beröm, belöning och glädje är viktigt, där ägarens samspel med hunden är viktigt, och där man även får säga nej. Och jag vill att ägaren ska försöka vara sin hunds lugna, trygga, vänliga, motiverande men också bestämda och konsekventa flockledare.

Däremot i ren momentträning, där precision och hög motivation i momentet är viktigt, t ex för tävling, har de flesta stor nytta av att studera klickerträning, som är en lite annan filosofi än den filosofi som passar för vardagslydnad.)

Nedan förklarar jag närmare hur jag tänker.

"Korrigeringsskolan"

brukar undvika godis i träningen. I stället motiveras hunden vanligen med koppelryck vid fel beteende och beröm och omklappning vid rätt beteende. Denna skola är hyfsat bra på att få hunden mer passiviserad, att lära den att låta bli att göra saker, att ta färre egna initiativ. Och detta kan locka nybörjarhundägaren, som inte har lagt en stark positiv grund och upptäcker att hunden har kommit i "slyngelåldern". Den hoppar på folk, skäller på andra hundar, drar i kopplet - och detta vill man förstås genast göra något åt. Och man måste ju ha kontroll på sin hund för att kunna ha den lös, och ibland måste hunden göra som ägaren vill, inte som den själv vill.

Fördelar: I bästa fall kan ägaren kanske på en kurs utan godis tvingas bli mer aktiv och även förbättra alternativa belöningsmetoder. Hur vill hunden bli kelad med? De flesta hundar gillar inte att bli klappade, de vill bli smekta. Kan du påverka din hunds känslor bara med olika tonfall på din röst? Kan ni leka tillsammans, med eller utan leksak?

Den gamla skolans betoning på träning som hämmar hundens egna initiativ kommer nog bäst till sin rätt dels med den stökiga slyngelhunden och dels när hunden ska kunna styras i ett arbete den är medfött högt motiverad för. En bordercollie behöver inga köttbullar för att valla - vallningen/arbetet i sig är belöningen! En stövare behöver inte köttbulle för att jaga hare.

 

Nackdelar med mycket korrigering:

* Skapar stress.

* Hunden tappar lusten att hålla kontakt och vara med i övningarna.

* Stressen kan leda till utfall mot andra på kursen.

* Hunden kan protestera mot ägarens behandling

* Fungerar inte om man vill tävla med sin hund och komma någonstans.

* Kan göra hunden mer osäker och ängslig.

* Hunden förstår ibland inte varför korrigeringen kommer.

* Hunden kan koppla korrigeringen till något annat än det man tänkte.

* Hunden kopplar korrigeringarna till dig och er relation kan försämras.

 

Bara Positiv förstärkning-skolan:

Här menar jag att man bara belönar (t ex klickar) rätt beteende, och försöker att aldrig säga nej, aldrig korrigera, inte ens i vanlig allmänlydnad. Man ligger kvar i en ständig inlärningsfas. Man försöker lösa problem genom att träna hunden att bli mycket duktig på något alternativ, som att sitta i stället för att hoppa vid hälsning, eller gå fint vid sidan i stället för att dra i kopplet. Genom att ha hunden i koppel eller lina kan man hindra den från att ge sig iväg på till exempel jakt och man använder sig också av ignorering eller time-outs.

 

Fördelar:

* Positiv förstärkning är utmärkt vid inlärningen av i princip "allt".

* Hunden blir ivrig att lära sig, blir mycket motiverad.

* Höjer självförtroendet på en osäker hund.

* Kan vara bra att ta till vid problem av olika slag.

* Ägaren tränas i att alltid spana efter rätt beteende, vilket är mycket värdefullt, och lär ägaren vikten av att vara snabb med "positiv feedback". Och att vara kreativ i sitt "belöningstänk".

 

Nackdelar:

* Positiv förstärkning räcker inte till när man måste sätta stopp och sätta gränser i den vanliga vardagsverkligheten.

* Det kräver en ledig hand att hålla i klickern. Det kan vara svårt för nybörjare att hålla reda på både godis, koppel och klicker. Men man kan ju använda sin röst i stället för att göra ett ljud som markerar "rätt".

 

Jag förespråkar i allmänlydnadsträning alltså en gyllene medelväg

där man kan hitta bra tankar både från den gamla skolan och den nya skolan (dock finns mer att hämta från den nya skolan). I denna medelväg vill jag betona bland annat: Lär hunden i lätta situationer innan svårigheterna ökas. Hjälp hunden, visa den vad du vill. Belöna även när hunden spontant gör bra saker, t ex spontana kontakttaganden. Kommunicera med hunden med din röst, handrörelse och övrigt kroppsspråk. Lär in "Nej" ("stopp, du gör fel, ta kontakt eller återgå till det vi nyss gjorde") i många olika situationer.Använd kopplet för att hindra hunden och att guida/signalera med. Vänta med att införa kommandot tills hunden har förstått hur den ska göra övningen.

Hitta din hunds bästa belöningar! En hund med god "flockkänsla" - och/eller om ni har en riktigt bra relation - sätter stort värde på din uppmärksamhet, ditt beröm. Ditt beröm och din glädje ska alltid finnas med i bilden. Men oftast räcker det inte. Belöna också med godis - gott godis - och/eller leksak. Men "muta" aldrig med godiset, utom möjligen precis i början, och i "krislägen". Belöningen ska åka fram efter att hunden har gjort rätt - aldrig innan dess! Utnyttja även belöningar som du inte kan ha i fickan, t ex att få hälsa på någon eller få springa fritt. Träna först med hunden nära dig, sedan i lina, och sedan lös.

 

Detta är alltså några bitar i min filosofi. Inga "konstigheter" - eller hur?

 

Mina favoriter bland hundträningsredskap är nog:

Godis, torrfoder, bekväm sele eller bekvämt halsband, spårlina, boll, läderkoppel, röst och, sist men inte minst, kroppsspråk.

 

Lydnad - ett sätt att leva.

Bygg upp träningen från grunden. Gå en valpkurs och fortsätt helst med fler kurser. Det är klokt att räkna med att det tar några år att få en hund verkligt lydig. Låt det få ta den tid som behövs. Att ha en lydig hund är nog lite av en livsstil, ungefär som att ha en god kondition eller hålla vikten. Inget varar för evigt. Men har man väl lyckats etablerat goda vanor och en god relation så krävs inte så mycket energi för att upprätthålla det.